mår kefft..  kan inte stå upp för mår så illa,riktigt trött och sjukt hungrig fast jag nyss åt. Är arg och ledsen över olika saker som jag tycker känns fel. Känns som jag snurrat in mig i ett stort spindelnät och inte kan ta mig ut. Jag har mina dagar där allt känns så bra och sen kommer dagarna jag känner att allt är meningslöst..  men det är väl något jag får leva med eftersom jag har diagnosen manodeppresiv men det gör det inte lättare bara för man accepterar det? tabletterna hjälper inte helt och hållet så jag har ju mina svackor. Mycket nu med ny skola och ny lägenhet stressigt och kan inte slappna av. Behöver stöd från mina närmsta som inte ens vet att jag mår som jag gör för jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag klistrar på en glad min och skojar & låtsas att inget är fel och bygger på mig mer ångest. Jag kommer snart bryta ihop för jag har gjort samma sak allt för länge men kan inte öppna mig längre ingens fel men jag får bara inte fram ord..  och vet inte vem som kan lyssna ..  förlåt..