varje dag ur sängen är ett stort steg för mig.
varje gång jag kliver innan för skoldörren är ett jätte steg för mig.
att försöka dölja hur mycket jag lider är en plåga för mig.
att försöka le, skratta och skoja är svårt.
att vännerna ska förstå är omöjligt, ingen som inte är i samma sits förstår.
bara den som tappat all lust vad gäller liv överhuvudtaget kan fatta.
bara den kan fatta hur mycket känslor jag bär på inombords.
jag vill bara skrika på så många människor jag är fylld av ilska.
jag är fylld av sorg jag är fylld av saknad och fylld av längtan.
saknad efter det som varit, det jag förlorat.
längtan att må bra igen att kunna skratta med mina vänner på riktigt igen.

jag är så jävla olycklig och aldrig känt mig så ensam..