inatt drömde jag att jag träffade pappa, jag ringde honom och berättade hur mycket jag saknade honom. Han började gråta, jag kunde höra det genom telefonen. Jag sa till han gråt inte pappa, jag vill träffa dig nu. Sen var jag bland massa hus och jag letade efter L. lundholm efter en del sökande så hittade jag dörren där det stod L. Lundholm på och jag gick in, där stod han min älskade,fina,underbara,bästa pappa. han grät och öppnade sina armar för att ge mig en kram jag gick fram och jag har aldrig varit med om en varmare och go'are kram, ingen av oss ville någonsin släppa taget. den bästa kram jag fått..

jag tror att den här drömmen inte bara var en vanlig dröm, för det var något som inte stämde. Jag tror min pappa och jag på något vis fått kontakt med varanndra på ett annat plan.

Men nu när jag är vaken så gråter jag för känslan av att träffa och krama pappa igen efter alla dessa år och sen försvinner han från mig igen är det mest hjärtekrossande och värsta känslan som en människa kan uppleva. Mitt hjärta känns just som den är i en miljon småbitar jag saknar pappa så mycket att jag varken vet ut eller in.

jag älskar dig..
du var världens finaste, snällaste & omtänksammaste människa.
du var den bästa pappan.
du var mitt allt.. min familj är/var mitt allt och den är inte hel längre.