fick nyss reda på att min farfar dött..  vet inte riktigt hur jag känner, hemskt nog känner jag ingenting alls nästan utom att jag tycker otroligt synd om min farmor som nu blir ensam. jag har inte träffat min farfar alls dom senaste åren och har inte heller viljat göra det pga historia som jag vet som jag inte tänker ta upp här.

tänker inte skriva vila i frid tänker inte skriva mycket alls, utom att det borde varit han inte min pappa från första början!! varför skulle du fått levt ända tills nu när min pappa var tvungen att lämna världen när jag bara var en flicka.


ingen kan döma mig för att jag känner såhär, för ni vet ingenting.