jag tänkte nyss en sak..  nu när farfar är död måste farmor ju ringa till sina barn och berätta att deras pappa är död alltså min farbror,faster & min pappa. Men nu är det ju bara min farbror som finns kvar i livet & dom andra försvann båda innan dom fyllt 40.  det är sjukt och det är orättvist varför ska folks liv bara tas sådär? (tänker inte på min farfar när jag skriver detta utan om min pappa)

jag saknar min pappa så mycket nuförtiden & jag börjar få tillbaka känslan från dagen jag fick veta det, den där obeskrivliga tomheten, förtvivlan, paniken och sorgen man fick. Saknaden av det man älskat mest i hela världen har tagits ifrån er? tänk er..  ingen kan förstå om man inte har hamnat i samma sits, det går inte att förstå annars.

det gör så jävla ont helt enkelt!